Alma växer så det knakar, tänk att det spelar ingen roll hur medveten man är om hur fort det går, man hinner i varje fall inte med. Nu har hon klarat av trefjärdedelar av sitt första år. Hon kryper, reser sig mot stolar och annat som är lagomt högt och här om dagen kom första tanden också. Dessutom är hon en riktig liten klätterapa, högt vill hon gärna vara och mat det är gott det.
Och tänk att man blev precis så fånig som man bara kan bli när man får barnbarn. Det är klart att hon är den ljuvligaste lilla unge man kan tänka sig :-)!
3 kommentarer:
Haha, tycker mig kan se lite drag av mormor i henne - speciellt på nedre bilden ;)
Lycka till med mormorskapet!
//Bellan
Mys-tjej! Ja, passa på att ta vara på tiden med Alva. Det går som sagt var snabbt och inte kommer det i repris.
Återigen fina bilder! TACK Barbro. Jag vet exakt vad du menar med det att vara fånig när det gäller barnbarn, det är ljuvligt.
Margita
Skicka en kommentar