Alma växer så det knakar, tänk att det spelar ingen roll hur medveten man är om hur fort det går, man hinner i varje fall inte med. Nu har hon klarat av trefjärdedelar av sitt första år. Hon kryper, reser sig mot stolar och annat som är lagomt högt och här om dagen kom första tanden också. Dessutom är hon en riktig liten klätterapa, högt vill hon gärna vara och mat det är gott det.
Och tänk att man blev precis så fånig som man bara kan bli när man får barnbarn. Det är klart att hon är den ljuvligaste lilla unge man kan tänka sig :-)!
