Min älskade mamma har gått för att träffa Petra och sin barndoms familj. Fridfullt gav hon sig iväg på sitt första barbarns 35-årsdag. Antagligen tog hon samma väg som "flickorna", det vill säga genom fönstret! Ha det bra mamma, krama om Petra, vi ses när tiden är inne.Jag är definitivt inte rädd för döden, men lite orolig för hur vägen dit ska se ut...
2 kommentarer:
Jag beklagar sorgen, men med dina vackra bilder blir allt mycket lättare.Härligt med det ljusa i mitten en snygg vinterbild.Tack för att du delar med dig av dina foton.
Margita
Känner med er Barbro, att mista de kära är aldrig lätt.
Vi får glädjas åt det vi haft tillsammans och släppa dem vidare för att återförenas senare.
Om inte förr så ses vi på hjärtehoppet, Kramar Annika
Skicka en kommentar